Gille 23 februari 2016

Detaljer

Publicerad onsdag 10 februari 2016 20:51

Gille tisdagen 23 februari 2016

Wolf Clarke från NOHABS ångloksklubb berättade om ryssloken från Trollhättan som byggdes i början av 1920-talet och betalades med guld och hur de transporterades till Ryssland.

Det var en spännande skildring av ett stycke industrihistoria som kanske de flesta bara hört rykten om. Nu fick vi chansen att höra sanningen om hur detta gick till.

Historien börjar i St. Petersburg runt 1915 och vid den tiden var det många svenska företag som var etablerade där. Första världskriget pågick och Ryssland var involverat men det gick dåligt för ryssarna. Revolutionen kom 1917 och ett resultat blev att alla utländska företag nationaliserades. Kriget innebar att det mesta av infrastrukturen i landet var förstörd och man insåg att för att få landet på fötter så var det viktigt att få järnvägen i ordning. Förutom att rusta upp banor behövde man dessutom  ca 2500 lok och ca 5000 vagnar . Någon möjlighet att producera detta inom landet inom rimlig tid var inte möjligt och därför vände man sig till utlandet och speciellt Tyskland. Man hade också svårigheter att få igång handel med utlandet då man inte fick några krediter detta på grund av revolutionen och att inte landet var erkänt av de flesta nationer. Trots detta tar man 1919 ett beslut att försöka köpa lok och vagnar som man behöver och det är två män Leonard Krassim och Lumanozov (biträdande transportminister och vän till Lenin) som tar på sig att ordna detta. Var kan man handla lok? Man kan inte köpa från USA då man inte kan få några exportlicenser . Man vill köpa lok i Tyskland men där finns ingen möjlighet trots att alla tyska tillverkare är intresserade men som ett resultat av fredsfördraget efter 1:a världskriget går inte detta på grund av det stora krigsskadeståndet som tyskland måste betala till segrarmakterna.1920 är ryktet ute att ryssarna vill köpa lok och betala med guld. Att få till ett handelsavtal med russarna är omöjligt från Sveriges sida vid denna tid. Då dyker en man, Gunnar W Andersson, upp. Han kommer från Trollhättan och har haft ryska kontakter före revolutionen och han känner en av direktörerna på NOHAB. Genom denna kontakt får han så kontakt med en av ägarna till NOHAB, Anton Nykvist för att sondera möjligheten att få köpa NOHAB, och efter två veckors förhandlingar har Andersson löäfte om att få köpa NOHAB  och Nykvists aktier för att tillverka lok åt ryssarna. Priset är 7 millioner  +3 millioner kronor för inköp av material. Efter förhandlingar med ryssarna beställer dessa 1000 lok till priset av 230 000 kronor styck från verkstad men det är ryssarna som skall ansvara för transportera loken med tendrar till Ryssland. Varje lok väger ca 80 ton. De första 18 loken demonteras efter leverans och fraktas sedan med tåg över till Finland och till ryska gränsen där de monteras ihop igen.

För arr få ut betalningen  får man ge sig iväg til Reval för att hämta guldet. Det var 56 ton guld som skulle hämtas i Reval. Guldet transporterades till Sverige i två omgångar, den första med ångfartyget S/S ”Eskilstuna III”, som av Nohab köpts för ändamålet. I november 1920 var dir C H Lindhagen i Reva) i detta ärende. Andra sändningen skedde de första dagarna av 1921 med ångfartyget S/S ”Meteor”. Denna gång var vice verkställande direktören Antenor Nydqvist representant för Nohab i Reval. Alla dessa resor och transporter skedde i största hemlighet och bevakades av svenska polismän från Stockholm.

Ansvaret för transporterna av guldet från Reval till Stockholm hade Nordiska Handelsbanken vars representant tog emot de med dubbla sigill försedda lådorna i Stockholm. Lådorna fördes omedelbart till Riksbanken. Det guld som inte skulle deponeras där lades upp i bankens eget hus på Malmtorgsgatan 3 i Stockholm. Det skulle omedelbart vägas upp och dess värde beräknas. Om guldet levererades i tackor skulle dess finhet bestämmas.

Loken man bygger var av tysk design och då det tar tid att få igång produktionen av lok på NOHAB beställer företag 100 lok från tyskland med leverans till Ryssland. Under hösten 1920 betäller manytterligare 600 lok men då är det en Viktor Borg i Stockholm som fungerar som bulvan och såg till att dessa lok levererades direkt tilll Ryssland.

Nästa steg i att transportera färdiga lok från Trollhättan till Ryssland blir att loken transporteras till Landskrona där det fanns en kran som kunde lyfta 80 ton och med den lasta de fartyg som tog lok och tender till Ryssland. Transporten gick till Petrograd (nu St. Petersburg ).

År 1922 bygger NOHAB en egen kaj och en kran för att kunna lasta loken direkt från Trollhättan. Den såkallade Rysskajen och kranen finns fortfarande kvar och är numera K-märkt. Kranen byggdes på Götaverken i Göteborg. NOHAB var vid den tiden att också köpa in företag för att klara leveransen av loken och många underleverantörer behövdes.

Leveranserna av loken fördelades så att man levererade 50 lok 1921 och 250 lok 1922.När man kom till 1923 ville ryssarna annulera kontraktet till 500 lok. Detta berodde till stor del på att ryssarna tyckte att lokbeställningen tärde hårt på landets guldreserv och att man hade andra projekt som krävde pengarna.

Det hela slutade med att NOHAB fick 18 miljoner för att annulera kontraktet tll 500 lok och Andersson fick 4 miljoner direkt i fickan.

Vill ni läsa mera om detaljerna i affären hittar ni mera på nätet under http://w1.302.telia.com/~u30207596/loktillryssland.htm